Varför ska man behöva vara kär för? Det är en stor plåga varje söndag när jag måste lämna den jag älskar allra mest :-( ibland önskar jag nästan att ha sa att vi inte ska vara särbos mera och att vi heller aldrig mer kommer att ses, för jag vet ärligt inte hur länge till jag klarar av att vara särbo. Fast mest av allt så önskar jag att ha sa att vi ska börja leta bostad och flytta ihop men det känns väldigt avlägset just nu.

Denna vecka har varit förvånansvärt bra fram till torsdag, då bröt skiten ut igen. Orolig som tusan pga en fest som inte jag är bjuden på :-( vet innerst inne att jag inte ska känna på detta sätt men kan inte låta bli. Måste tydligen älska att racka ner på mig själv eftersom jag gör det gång på gång. I skrivande stund är det 3timmar kvar innan jag får träffa honom :-/ vet ej hur jag ska klara det :-( ett glas vin eller två kanske, men åter igen vet att det inte lösningen på mina problem :-(

Helgen har inte kunnat vara bättre, vi har verkligen varit en familj utan tjafs dessutom. Vi har varit på utflykt och grillat korv, lagat mat och fixat tillsammans.
Men så blev det vardag och fast pojkarna är hos mig kan jag inte känna samma glädje som när vi är alla på helgerna. Är helt oduglig som morsa :-( kan inte laga mat och inte göra något annat rätt heller för den delen, allt blir fel.

Igår fick jag svar på det som oroat mig så jag varken har kunnat sova eller äta. Det var verkligen ett positivt beslut som levererades till mig :-D så jag somnade med ett leende på läpparna och vaknade med ett leende på läpparna :-D
Och dagen har inte kunnat vara bättre, mår som en prinsessa och detta firar jag med ett glas vin :-)
Nu ska jag umgås med kärleken min :-)

Imorgon kommer jag förhoppningsvis att få svar på en del frågor och i och med det så kanske min själ kan få åtminstone lite ro. Just nu bara gråter jag och mår skit, nästan kräkfärdig känner jag mig av oro över svaren jag kommer att få :-S om morgondagen kunde vara slut så jag vet hur det blir.

Hur länge till ska jag behöva plågas? Skulle vilja veta hur länge till vi ska vara särbos? Jag plågas så fruktansvärt av att vara särbos, jag vill vara sambo men han måste ta den tid han behöver. Men hoppas att jag kan få besked snart om hur länge eller om det är så att han tycker att det aldrig kan bli vi igen. Blir galen av väntan och är därmed inte alltid snäll varken mot honom eller mig själv. Känner att jag kan inte börja hela mig själv så länge jag inte vet hur det blir :-(

För ett tag sedan bestämde jag och min sambo att vi skulle vara särbos ett tag, för att se var vi stod och om vi kan reparera vårt förhållande. Jag vet vad jag vill men får ingen klarhet vad han vill :-/ Han säger att han inget hellre vill än att det ska funka mellan oss och att vi blir en familj igen. Vi har nämligen 3 helt underbara barn tillsammans :-)Det funkar kanon när vi är tillsammans, vi är som en familj ska vara gör saker tillsammans har kul vilket var ett problem tidigare :-( Men till saken hör att jag mår skit, helst skulle jag inte vilja finnas överhuvudtaget, men jag har ju ansvar mot mina barn som jag älskar högt. Jag har nämligen en förmåga att trycka ner och ner värdera mig själv. Säger till mig själv att jag är värdelös, totaltmisslyckad och den fulaste människan som finns på denna jord. Har försökt att vända på allt, går hyfsat ett tag för att sedan bli total katastrof :-( jag vet vad som behövs för att jag ska börja må bra men finner inte riktigt styrkan att hålla kvar det positiva utan kan få det till något negativt. Och just i denna stund så har hoppet totalt övergivit mig :-( Så därför starta jag denna blogg ihopp om att det kommer kännas bättre efter att jag fått skriva av mig lite tankar, funderingar och känslor, typ ventilera lite då jag inte har någon att ventilera med.