Om man varit tillsammans i 23år så borde väl det ändå betyda att något har varit bra. Hur kan man då bete sig som att dessa 23år inte betyder något? För hur det än är så har vi minnen ihop och 3underbara barn och det borde ju betyda något iallafall kan ju jag tycka. Men nu verkar det som att jag måste försöka sluta att älska den människa som betytt mest av allt i mer än halva mitt liv :-( då är frågan hur slutar man att älska någon som man älskat i 23år???

Imorgon är det alla hjärtansdag, önskar jag hade någon att fira den med men som det ser ut nu så får jag fira den i min ensamhet. Och det verkar ju skit kul i synnerhet när man ser på Facebook vad alla "par" ska göra :-( nä loggar ut från Facebook och åter kommer dit om nån dag tror jag, för det sista jag behöver är att se alla lyckliga statusar :-(
Facebook är ta mej fan ett fördärv många gånger med alla "perfekta" människor, och mår man dåligt så mår man ju inte direkt bättre av det :-(

Varför ska man behöva vara kär för? Det är en stor plåga varje söndag när jag måste lämna den jag älskar allra mest :-( ibland önskar jag nästan att ha sa att vi inte ska vara särbos mera och att vi heller aldrig mer kommer att ses, för jag vet ärligt inte hur länge till jag klarar av att vara särbo. Fast mest av allt så önskar jag att ha sa att vi ska börja leta bostad och flytta ihop men det känns väldigt avlägset just nu.

Denna vecka har varit förvånansvärt bra fram till torsdag, då bröt skiten ut igen. Orolig som tusan pga en fest som inte jag är bjuden på :-( vet innerst inne att jag inte ska känna på detta sätt men kan inte låta bli. Måste tydligen älska att racka ner på mig själv eftersom jag gör det gång på gång. I skrivande stund är det 3timmar kvar innan jag får träffa honom :-/ vet ej hur jag ska klara det :-( ett glas vin eller två kanske, men åter igen vet att det inte lösningen på mina problem :-(